Kåsören Kjell Swanberg avled nyligen. I gårdagens DN publicerades ett gammalt kåseri benämt "Allvarsord för dagen från Östra Hoby". En hel del roliga saker (framtida klassiska ordstäv?) som jag gärna delar med er som, liksom jag när jag inte är föräldraledig, gärna hoppar över DNs überpretentiösa kulturdel.
"Den som gapar över mycket ger sin tandläkare en mer överskådlig arbetsmiljö."
"Repriser är djävulens sätt att komma åt de tittare som turligt nog kom undan vid första visningstillfället"
"En statistiker som står med ena foten på en kokplatta och den andra i en frysbox önskar att han hade den där j-a syokonsulenten framför sig."
"Man ska inte kasta glas när man sitter i stenhus."
"Det räcker inte att en dokussåpa är genomusel för att få fina tittarsiffor, den måste sakna ytterligare något."
"Du ska inte tro att det bara är du som är ett offer för jantelagen."
onsdag 19 mars 2008
onsdag 5 mars 2008
Gnagande och dagis
Nora har nu blivit helgrym på att stå upp - nåja hon behöver fortfarande stöd, fristående klarar hon ca 5 sekunder som längst - men hon ställer sig upp mot allting nu, väggar, dörrar, stolar etc. Detta i kombination med att allting ska ätas på, och då pratar jag inte bara småskräp på golvet, gör att hon nu t.ex. ställer sig mot soffbordet och gnager på det, hon står och biter i vår sänggavel (metall, så det låter rätt härligt), och hon ställer sig mot spisen och slickar på ugnsluckan (jag har ett flertal gånger förklarat att det varken är speciellt fräscht eller socialt accepterat, men som vanligt talar man för döva öron). Jaja, immunförsvaret borde ju bli starkt hur som helst. Annars är det en farlig fart på henne, hon är inte still en sekund (vilket är skitjobbigt ibland) och hon ska pilla på precis allting - hon har dessutom teleskoparmar som hon fäller ut som gör att hon når uppskattningsvis 1,5 meter vilket gör att allt är i farozonen (för er i "la familia" så är en bra jämförelse Emma när hon var liten - ni förstår vad jag menar....). Hon blir till råga på allt skitsur när hon inte får pilla på det hon vill, så stundtals är det livat värre här hemma....
Rubriken lovade ju också lite dagis och dagis ska det bli (eller förskola som det heter nuförtiden, eftersom min tids förskola nu blivit sexårsverksamhet - förvirrande!). Vi har nu varit på två dagis i området och hälsat på. Imorgon blir det ett tredje. Det finns uppskattningsvis femton, tjugo i närheten och när man räknat bort de religiösa fanatikerna ("De olika verksamheter som pågår i våra respektive stadsdelskyrkor blir en naturlig del i barnens vardag och vi besöker regelbundet, i samarbete med präst eller diakon och musiker, de äldreboenden som finns i vår närmiljö där vi sjunger och har en andakt.") , montesori, waldorf och föräldrakooperativen (vi vill ha ett "vanligt" dagis där man inte behöver ta semester en dag i veckan för att städa) blir det väl ett tiotal kvar att "välja" på. Av dessa ska vi välja max fyra stycken som vi önskar. Man kan därför hälsa på för att få en uppfattning om dagiset (vilket är jättesvårt eftersom ens egen erfarenhet av dagis ligger ganska många år bakåt i tiden). Sen ska man då välja och efter det försöker kommunen ta hänsyn till ens val, men det lämnas såklart inga garantier (under våren har det fattats ca 150 platser i Uppsala där barnen inte fått plats alls, så det här med valfrihet känns som en smärre överdrift). Så hur mycket man än försöker sätta sig in, hälsa på, läsa utvärderingar och fundera, så är risken att det ändå slutar på ett dagis som man absolut inte ville ha. Nä, ibland känner jag som Dr Kosmos - Stoppa valfriheten!
Rubriken lovade ju också lite dagis och dagis ska det bli (eller förskola som det heter nuförtiden, eftersom min tids förskola nu blivit sexårsverksamhet - förvirrande!). Vi har nu varit på två dagis i området och hälsat på. Imorgon blir det ett tredje. Det finns uppskattningsvis femton, tjugo i närheten och när man räknat bort de religiösa fanatikerna ("De olika verksamheter som pågår i våra respektive stadsdelskyrkor blir en naturlig del i barnens vardag och vi besöker regelbundet, i samarbete med präst eller diakon och musiker, de äldreboenden som finns i vår närmiljö där vi sjunger och har en andakt.") , montesori, waldorf och föräldrakooperativen (vi vill ha ett "vanligt" dagis där man inte behöver ta semester en dag i veckan för att städa) blir det väl ett tiotal kvar att "välja" på. Av dessa ska vi välja max fyra stycken som vi önskar. Man kan därför hälsa på för att få en uppfattning om dagiset (vilket är jättesvårt eftersom ens egen erfarenhet av dagis ligger ganska många år bakåt i tiden). Sen ska man då välja och efter det försöker kommunen ta hänsyn till ens val, men det lämnas såklart inga garantier (under våren har det fattats ca 150 platser i Uppsala där barnen inte fått plats alls, så det här med valfrihet känns som en smärre överdrift). Så hur mycket man än försöker sätta sig in, hälsa på, läsa utvärderingar och fundera, så är risken att det ändå slutar på ett dagis som man absolut inte ville ha. Nä, ibland känner jag som Dr Kosmos - Stoppa valfriheten!
fredag 29 februari 2008
Hopp för framtiden!
Det finns hopp för Sverige! I opinionsundersökningen som publiceras i dagens DN får Kd 3,0% - En bra bit från 4%-spärren. Det gör mig glad och ger mig hopp för framtiden - Nora kanske inte behöver växa upp i ett land där ett litet extremistparti sitter i regeringen och lyckas trycka igenom det ena korkade bakåtsträvande förslaget efter det andra. Tyvärr är det 2,5 år till nästa val... Äh, idag firar vi ändå!
tisdag 19 februari 2008
Äntligen
...dags för åtminstone ett kort inlägg. Det var pinsamt länge sedan sist.
Det senaste är att jag har varit hemma en hel vecka alldeles själv. Skönt - men oj, vad jag saknade Nora (OK, Kalle lite också). Trodde att jag skulle vara jätteambitiös och passa på att hitta på roliga saker och träffa en massa folk, men det visade sig att det jag hade allra mest lust att göra var att vara hemma för mig själv i lägenheten och njuta av att vara - själv. Det var såååå roligt när Kalle och Nora kom hem igen, även om det hade varit kul med lite mer entusiasm från Noras sida, tror inte att hon hade saknat mig för fem öre.
Nora har fått en ny favoritaktivitet också: CD-hyllan. Hon river ut så många skivor hon når och sitter sedan i ett berg med CD skivor som hon plockar med och biter på. Annars är pocketböcker och avhandlingar roliga - Marikas är speciellt populär, tror att det är de starka färgerna som attraherar.
Får bli ett kort inlägg eftersom jag är på jobbet. Kommer sitta en massa framför datorn nu när jag håller på och skriver på min avhandling, så det kanske kan bli lite tätare mellan inläggen igen nu iaf.
Det senaste är att jag har varit hemma en hel vecka alldeles själv. Skönt - men oj, vad jag saknade Nora (OK, Kalle lite också). Trodde att jag skulle vara jätteambitiös och passa på att hitta på roliga saker och träffa en massa folk, men det visade sig att det jag hade allra mest lust att göra var att vara hemma för mig själv i lägenheten och njuta av att vara - själv. Det var såååå roligt när Kalle och Nora kom hem igen, även om det hade varit kul med lite mer entusiasm från Noras sida, tror inte att hon hade saknat mig för fem öre.
Nora har fått en ny favoritaktivitet också: CD-hyllan. Hon river ut så många skivor hon når och sitter sedan i ett berg med CD skivor som hon plockar med och biter på. Annars är pocketböcker och avhandlingar roliga - Marikas är speciellt populär, tror att det är de starka färgerna som attraherar.
Får bli ett kort inlägg eftersom jag är på jobbet. Kommer sitta en massa framför datorn nu när jag håller på och skriver på min avhandling, så det kanske kan bli lite tätare mellan inläggen igen nu iaf.
måndag 4 februari 2008
Utvecklingsskutt
Det här inlägget började jag skriva på för två veckor sen, men det blev inte riktigt klart. Sen åkte jag och Nora till Sveriges framsida och solade oss i vårsolen, men nu (när jag såg att Ylva skrev) börjar det kanske bli dags för en publikation...
Det är ännu inte helt fastlagt att Noras utvecklingsskutt under januari helt och hållet beror på att det är jag som tagit över föräldraledigheten, men jag tycker ändå att mycket tyder på detta. Det är anmärkningsvärda framgångar sedan årsskiftet! Hon har gått från att stanna där man lämnar henne till att krypa iväg så att hon definitivt inte stannar där man lämnar henne. Hon kan nu krypa i ett högt tempo och hon tillryggalägger långa sträckor (5-10 m, sen tar lägenheten slut). Hon har fått sin 3:e och 4:e tand och ler ofta så att man kan se alla hennes tänder. Det verkar för övrigt som att hon har ett ganska svårt underbett... Tidigare ställde hon sig upp om man höll fram fingrarna till henne, men nu krävs det inte så mycket. Om man bara lägger sig på golvet så klättrar hon runt på en och ställer sig mot ett ben eller liknande. Hon ställer sig också upp i spjälsängen, i TV-soffan och från golvet mot soffan. Hon har inte riktigt fattat att det går bra att ställa sig mot stol- och bordsben, men jag tror det lossnar snart. Hennes nya mobilitet gör att hon knappt är stilla en sekund!
Talmässigt talar hon fortfarande enbart Urdu, vilket är svårt för oss att förstå. Jag har funderat på att annonsera efter en indisk tolk, men tror att det löser sig snart när hon börjar översätta till ett språk vi förstår. Vi måste glömt kryssa i rutan för "svensktalande" i kravspecen...
Dessutom har hon gått in i en fas där hon är väldigt "pappig". Detta märktes inte minst när vi hälsade på släkten på västkusten. Nora började (ofta) gråta så fort någon annan än jag höll henne och golvet var inte alls lika mysigt som pappas knä. Ibland glömde hon bort mig och var nöjd en stund, men så fort hon fick syn på mig kom hon ihåg vem det är som styr hennes värld och började gråta igen tills jag tog upp henne. Silly sausage!
Avslutningsvis några bilder (dock ej från västkusten där jag, trots att kameran var med lyckades med konststycket att inte ta några bilder...):
Föräldragruppsfika: Pearl med dottern Tilda
Föräldragruppsfika: Kerstin med dottern Vega, samt såklart vår lilla linslus.
Bokmal!
Kul att leka med klossar (dock mest destruktivt beteende hittills).
Nora är ganska vig och lägger rätt ofta upp ena foten lite glassigt på bordet när hon äter...
Måste vara farsarvet...
Det är ännu inte helt fastlagt att Noras utvecklingsskutt under januari helt och hållet beror på att det är jag som tagit över föräldraledigheten, men jag tycker ändå att mycket tyder på detta. Det är anmärkningsvärda framgångar sedan årsskiftet! Hon har gått från att stanna där man lämnar henne till att krypa iväg så att hon definitivt inte stannar där man lämnar henne. Hon kan nu krypa i ett högt tempo och hon tillryggalägger långa sträckor (5-10 m, sen tar lägenheten slut). Hon har fått sin 3:e och 4:e tand och ler ofta så att man kan se alla hennes tänder. Det verkar för övrigt som att hon har ett ganska svårt underbett... Tidigare ställde hon sig upp om man höll fram fingrarna till henne, men nu krävs det inte så mycket. Om man bara lägger sig på golvet så klättrar hon runt på en och ställer sig mot ett ben eller liknande. Hon ställer sig också upp i spjälsängen, i TV-soffan och från golvet mot soffan. Hon har inte riktigt fattat att det går bra att ställa sig mot stol- och bordsben, men jag tror det lossnar snart. Hennes nya mobilitet gör att hon knappt är stilla en sekund!
Talmässigt talar hon fortfarande enbart Urdu, vilket är svårt för oss att förstå. Jag har funderat på att annonsera efter en indisk tolk, men tror att det löser sig snart när hon börjar översätta till ett språk vi förstår. Vi måste glömt kryssa i rutan för "svensktalande" i kravspecen...
Dessutom har hon gått in i en fas där hon är väldigt "pappig". Detta märktes inte minst när vi hälsade på släkten på västkusten. Nora började (ofta) gråta så fort någon annan än jag höll henne och golvet var inte alls lika mysigt som pappas knä. Ibland glömde hon bort mig och var nöjd en stund, men så fort hon fick syn på mig kom hon ihåg vem det är som styr hennes värld och började gråta igen tills jag tog upp henne. Silly sausage!
Avslutningsvis några bilder (dock ej från västkusten där jag, trots att kameran var med lyckades med konststycket att inte ta några bilder...):
Föräldragruppsfika: Pearl med dottern Tilda
Föräldragruppsfika: Kerstin med dottern Vega, samt såklart vår lilla linslus.
Bokmal!
Kul att leka med klossar (dock mest destruktivt beteende hittills).
Nora är ganska vig och lägger rätt ofta upp ena foten lite glassigt på bordet när hon äter...Måste vara farsarvet...
torsdag 17 januari 2008
Ryanair suger purjolök!
Andra inlägget idag - det händer inte ofta. I den spännande följetongen "Kalle lagar barnmat" kan jag meddela att Nora åt min fiskgryta (dock under lite missljud, men det är inte så ovanligt)!
Men den verkliga anledningen till detta inlägg är att vi bokat flygbiljetter till London i april (egentligen ska vi till Cambridge och hälsa på Ann-Charlott och Jesper, men flyget går till London (eller London och London - det går till Stanstead som ligger typ 10 mil utanför London)). Stanstead ligger åt "rätt håll" och Ryanair flyger till Stanstead från Västerås (eller Stockholm - Västerås som Ryanair väljer att uttrycka det) från 1 krona, så vi tänkte överge våra principer (Ryanair är onda (elaka mot sina anställda och faktiskt konstigt nog ofta mot sina kunder...) och borde bojkottas!) och välja Ryanair.
Vi letade upp avgångar som passade (eller passade och passade, vi valde de som kostade 1 krona och passade hyfsat) och skulle boka. Ryanair hävdar då att biljettpriset är 1 krona (utan för Nora som får betala 91 gånger mer!!!) + att det tillkommer skatter och avgifter på ca 1100 kronor totalt. Vi kollade SAS och de hade samma skatter och avgifter, men med ett biljettpris på dryga 400 kronor per väg, dvs i runda slängar 1600 kronor mer (sen är det ju betydligt närmare till Arlanda än till Västerås och om vi skulle till centrala London så hade Heathrow varit närmare än Stanstead...). Totala kostnaden ser alltså ut att bli ca 1300 kronor. Vi går vidare i vår bokning och kommer till nästa val - bagage. Vill man ha bagage med sig får man nämligen betala 170 spänn för en (1) väska med maxvikt på 15 kg (för varför bry sig om att (typ) alla världens flygbolag tillåter 20 kg?). Detta inkluderar då en avgift för att checka in på flygplatsen, för man kan ju inte checka in på nätet om man ska ha bagage med sig... Hur skulle det se ut?
Det är ju lite svårt att veta hur många väskor vi vill ha med oss om 3 månader, men eftersom Noras packning mycket väl kan väga 30 kg och vi kan klara oss på handbagage så väljer vi varsin väska. Värt att notera är att det hade kostat mer pengar om vi valt att låta en av oss ta två väskor istället för varsin (och det hade dessutom varit tillåtet för på hemsidan står det noga att man inte får överlåta packning till någon annan, även om man reser i samma sällskap).
Ryanair har också varit snälla och förvalt en reseförsäkring åt oss på runt 150 kronor styck. Då 45 dagars reseförsäkring ingår i de allra flesta hemförsäkringar så klickar vi bort detta (vi får senare en påminnelse om att vi gjort detta och att Ryan "strongly recommends" sin reseförsäkring). De har också förvalt "priority boarding" för 56 kronor per person. Genom våra avval här sparar vi således runt 400 kronor. Vi går till sista sidan - betala din bokning. Då kommer det som nästan får bägaren att rinna över - Ryan tar ut en avgift på 200 kronor om man vill betala med kontokort! Helt otroligt! 200 spänn för att betala (för det är inte så att det finns ett annat enkelt sätt att betala på som de vill styra oss mot). Efter mycket grymtande går vi dock med på detta och lovar (nästan) oss själva att aldrig mer åka med sug-ryan. Jag kommer säker vara arg hela flygresan... Notan slutade på 1800 (en bit från 1 krona...) - hade vi bara klickat förbi Ryans förval hade det blivit 2200 kronor och SAS hade landat på 2800 kr... Jag hade valt SAS 99 gånger av 100 (ja, detta var den 100 gången...).
Men den verkliga anledningen till detta inlägg är att vi bokat flygbiljetter till London i april (egentligen ska vi till Cambridge och hälsa på Ann-Charlott och Jesper, men flyget går till London (eller London och London - det går till Stanstead som ligger typ 10 mil utanför London)). Stanstead ligger åt "rätt håll" och Ryanair flyger till Stanstead från Västerås (eller Stockholm - Västerås som Ryanair väljer att uttrycka det) från 1 krona, så vi tänkte överge våra principer (Ryanair är onda (elaka mot sina anställda och faktiskt konstigt nog ofta mot sina kunder...) och borde bojkottas!) och välja Ryanair.
Vi letade upp avgångar som passade (eller passade och passade, vi valde de som kostade 1 krona och passade hyfsat) och skulle boka. Ryanair hävdar då att biljettpriset är 1 krona (utan för Nora som får betala 91 gånger mer!!!) + att det tillkommer skatter och avgifter på ca 1100 kronor totalt. Vi kollade SAS och de hade samma skatter och avgifter, men med ett biljettpris på dryga 400 kronor per väg, dvs i runda slängar 1600 kronor mer (sen är det ju betydligt närmare till Arlanda än till Västerås och om vi skulle till centrala London så hade Heathrow varit närmare än Stanstead...). Totala kostnaden ser alltså ut att bli ca 1300 kronor. Vi går vidare i vår bokning och kommer till nästa val - bagage. Vill man ha bagage med sig får man nämligen betala 170 spänn för en (1) väska med maxvikt på 15 kg (för varför bry sig om att (typ) alla världens flygbolag tillåter 20 kg?). Detta inkluderar då en avgift för att checka in på flygplatsen, för man kan ju inte checka in på nätet om man ska ha bagage med sig... Hur skulle det se ut?
Det är ju lite svårt att veta hur många väskor vi vill ha med oss om 3 månader, men eftersom Noras packning mycket väl kan väga 30 kg och vi kan klara oss på handbagage så väljer vi varsin väska. Värt att notera är att det hade kostat mer pengar om vi valt att låta en av oss ta två väskor istället för varsin (och det hade dessutom varit tillåtet för på hemsidan står det noga att man inte får överlåta packning till någon annan, även om man reser i samma sällskap).
Ryanair har också varit snälla och förvalt en reseförsäkring åt oss på runt 150 kronor styck. Då 45 dagars reseförsäkring ingår i de allra flesta hemförsäkringar så klickar vi bort detta (vi får senare en påminnelse om att vi gjort detta och att Ryan "strongly recommends" sin reseförsäkring). De har också förvalt "priority boarding" för 56 kronor per person. Genom våra avval här sparar vi således runt 400 kronor. Vi går till sista sidan - betala din bokning. Då kommer det som nästan får bägaren att rinna över - Ryan tar ut en avgift på 200 kronor om man vill betala med kontokort! Helt otroligt! 200 spänn för att betala (för det är inte så att det finns ett annat enkelt sätt att betala på som de vill styra oss mot). Efter mycket grymtande går vi dock med på detta och lovar (nästan) oss själva att aldrig mer åka med sug-ryan. Jag kommer säker vara arg hela flygresan... Notan slutade på 1800 (en bit från 1 krona...) - hade vi bara klickat förbi Ryans förval hade det blivit 2200 kronor och SAS hade landat på 2800 kr... Jag hade valt SAS 99 gånger av 100 (ja, detta var den 100 gången...).
The making of barnmat
Mina försök att laga "riktig" mat (det är enkelt att "fusklaga" mat till henne - hon älskar t.ex. potatis och blodpuddingsmos och lax och potatismos går också hem, men med "riktig" mat tänkte jag något lagat som man kan ha i frysen och som är som burkmaten fast bättre. Om ni förstår...) till Nora som hon gillar har hittills inte varit så lyckade. Min kokta kyckling med ris och mild currysås tokdissade hon (vägrade äta, fast jag tyckte den var rätt god). Min barnanpassade korv stroganoff gick något bättre, men inte mycket.
Skam den som ger sig - idag gjorde jag en seriös fiskgryta. Potatis, morot, palsternacka, purjolök och pangasiusfilé (hajmal, vietnamesisk sjötunga - kärt barn... osv) hackades i pyttesmå tärningar (hon har inte riktigt fattat varför man ska tugga maten när man kan mixa allt till en puré).
Endast fina råvaror används! Och mycket arbete och kärlek!
Detta kokade jag detta med lite vatten och grädde, kryddade med dragon och dill och redde med lite maizena. Det blev inte alls tokigt tyckte jag, även om fisk utan salt är sådär... återstår att se vad den kräsna grodan säger. Om en knapp timme får jag svaret... Spännande va?
Resultatet ser kanske inget vidare ut, men det luktar inte kattmat som vissa av burkarna gör...
Skam den som ger sig - idag gjorde jag en seriös fiskgryta. Potatis, morot, palsternacka, purjolök och pangasiusfilé (hajmal, vietnamesisk sjötunga - kärt barn... osv) hackades i pyttesmå tärningar (hon har inte riktigt fattat varför man ska tugga maten när man kan mixa allt till en puré).
Endast fina råvaror används! Och mycket arbete och kärlek!Detta kokade jag detta med lite vatten och grädde, kryddade med dragon och dill och redde med lite maizena. Det blev inte alls tokigt tyckte jag, även om fisk utan salt är sådär... återstår att se vad den kräsna grodan säger. Om en knapp timme får jag svaret... Spännande va?
Resultatet ser kanske inget vidare ut, men det luktar inte kattmat som vissa av burkarna gör...Krypandet gör framsteg för var dag som går. Hon börjar bli rätt sdnabb nu den lilla rackaren. Hon tycker det är roligt när man tar kort på henne så då kryper hon snabbt fram till kameran och bilderna blir lite närmare än vad man tänkt sig...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
