Gnagande och dagis

Nora har nu blivit helgrym på att stå upp - nåja hon behöver fortfarande stöd, fristående klarar hon ca 5 sekunder som längst - men hon ställer sig upp mot allting nu, väggar, dörrar, stolar etc. Detta i kombination med att allting ska ätas på, och då pratar jag inte bara småskräp på golvet, gör att hon nu t.ex. ställer sig mot soffbordet och gnager på det, hon står och biter i vår sänggavel (metall, så det låter rätt härligt), och hon ställer sig mot spisen och slickar på ugnsluckan (jag har ett flertal gånger förklarat att det varken är speciellt fräscht eller socialt accepterat, men som vanligt talar man för döva öron). Jaja, immunförsvaret borde ju bli starkt hur som helst. Annars är det en farlig fart på henne, hon är inte still en sekund (vilket är skitjobbigt ibland) och hon ska pilla på precis allting - hon har dessutom teleskoparmar som hon fäller ut som gör att hon når uppskattningsvis 1,5 meter vilket gör att allt är i farozonen (för er i "la familia" så är en bra jämförelse Emma när hon var liten - ni förstår vad jag menar....). Hon blir till råga på allt skitsur när hon inte får pilla på det hon vill, så stundtals är det livat värre här hemma....

Rubriken lovade ju också lite dagis och dagis ska det bli (eller förskola som det heter nuförtiden, eftersom min tids förskola nu blivit sexårsverksamhet - förvirrande!). Vi har nu varit på två dagis i området och hälsat på. Imorgon blir det ett tredje. Det finns uppskattningsvis femton, tjugo i närheten och när man räknat bort de religiösa fanatikerna ("De olika verksamheter som pågår i våra respektive stadsdelskyrkor blir en naturlig del i barnens vardag och vi besöker regelbundet, i samarbete med präst eller diakon och musiker, de äldreboenden som finns i vår närmiljö där vi sjunger och har en andakt.") , montesori, waldorf och föräldrakooperativen (vi vill ha ett "vanligt" dagis där man inte behöver ta semester en dag i veckan för att städa) blir det väl ett tiotal kvar att "välja" på. Av dessa ska vi välja max fyra stycken som vi önskar. Man kan därför hälsa på för att få en uppfattning om dagiset (vilket är jättesvårt eftersom ens egen erfarenhet av dagis ligger ganska många år bakåt i tiden). Sen ska man då välja och efter det försöker kommunen ta hänsyn till ens val, men det lämnas såklart inga garantier (under våren har det fattats ca 150 platser i Uppsala där barnen inte fått plats alls, så det här med valfrihet känns som en smärre överdrift). Så hur mycket man än försöker sätta sig in, hälsa på, läsa utvärderingar och fundera, så är risken att det ändå slutar på ett dagis som man absolut inte ville ha. Nä, ibland känner jag som Dr Kosmos - Stoppa valfriheten!