Ensam kvar

Jaha, då var man plötsligt lämnad ensam kvar. Ylva och Nora åkte till småland imorse för att hälsa på Ylvas föräldrar (tyvärr åkte Ylva lite fort och enligt farbror polisen kostar 2000 kr att köra 124 km/h på motorvägen). Känns rätt konstigt att vara ensam hemma faktiskt - plötsligt har man massa tid för sig själv (nåja, arbetet kommer ju ivägen och tar en del tid, men om man jämför med normaldagen så är det massa tid över). Därför kommer plötsligt ett blogginlägg - det har varit ruskigt dåligt med skrivande - förmodligen ett tecken på att jag fått mycket att göra på jobbet. Förutom bloggandet har jag hunnit med att smälla i mig en grekisk pizza, startat upp ett Football manager-spel och startat ett Dylan-maraton på stereon (man fyller Cd-växlaren med Dylan-skivor och njuter).


För ett par veckor sedan var min syster Emma och hennes kille Johan och hälsade på. Nora fick en mössa (bilden nedan) och en get-tröja (den kommer på bild senare) och fick chansen att mysa med sin faster.



I förra veckan var det min mammas tur att komma på besök. Så Nora fick chansen att mysa lite med farmor också (hon är inte livrädd på första bilden - hon har bara lite svårt att stänga munnen). På andra bilden kan ni se hur duktig hon blivit på att stå upp. Hon står väldigt gärna upp när man håller henne i händerna och tycker om att dansa (hennes gummihöfter skulle göra Elvis avundsjuk).

Nuförtiden åker hon också gåstol ibland. Hon är rätt bra på att glida snett bakåt, men annars har hon ingen direkt styrsel på stolen, men jag antar att det kommer fortare än man anar.


Hon har också börjat uppskatta hoppgungan (ja, hon ser ut lite som en huvudfoting i den, vi vet). Först fattade hon ingenting, men nu har hon börjat studsa lite och då bölir den lite roligare.



Sista bilden visar att hon har en hel del likheter med sin far. Visst är det en fin punk-pyjamas? Vi kanske är rätt lika ändå! (Vi var på 30-årsfest i fredags och då var det en som sa "jag har aldrig sett en bebis som är så lik sin pappa". Annars brukar alla alltid säga att hon är så himla lik Ylva. Inget fel i det, men det är ju roligt att hon är lite lik mig också (roligt för mig alltså, Nora kanske inte tycker att det är så kul)).