Mer om sömn

Igår hade vi det första rejäla bakslaget i sömnträningen. Stärkta av att det har gått så fantastiskt bra tidigare, bestämde vi oss i helgen för att utöka 5-minutersmetoden till att gälla även de första gångerna Nora vaknar under natten. Sagt och gjort, i fredags laddade vi upp med varsitt dataspel och varsitt glas vin och satte igång. Hon vaknade en gång under tiden vi bestämt oss för att köra och somnade inom 5 minuter. OK, tänkte vi, det här verkar ju gå bra. Så vi fortsatte på lördagen. Då funkade det också bra, men båda kvällarna vaknade hon till när vi gick och lade oss. Så nu sover vi i arbetsrummet medans vi sömntränar och Nora sover kvar i sovrummet. Det verkar funka bättre. I söndags vaknade hon inte förrän klockan 4 och inatt sov hon ända tills hon blev väckt av Kalles väckarklocka halv 7.

Problemet är att hon inte direkt verkar lära sig att somna bättre än när vi började och igår var det något av ett bakslag. Hon skrek i en halvtimme innan hon somnade, vilket fick oss att börja spekulera i om hon kanske hade ont i magen eller var sjuk på nåt annat sätt. Vi bestämde oss i alla fall för att hålla ut och hon sov hur bra som helst på natten. Hon skrek en gång klockan 2, men lugnade sig innan jag hann gå in till henne och sedan sov hon som sagt ända tills hon blev väckt.

Kalle hade väckarklockan i sovrummet för vi var säkra på att hon skulle vakna så vi skulle få byta säng. Vi har gjort så att vi har bestämt en tid som vi kör fram till och vaknar hon efter det gör vi som vanligt och flyttar henne till vår säng och hon får äta och sen somna vid bröstet. Vi känner oss inte helt övertygade om att hon inte är hungrig om hon vaknar klockan 4. Och som det har varit hittills har hon fått äta minst 3 gånger/natt, så vi tänkte att det kanske är bäst att börja med lite nedtrappning. Får väl se hur det går - det kanske blir vi som får flytta in i arbetsrummet istället för Nora.

Gnälligt

Idag har det sannerligen inte varit någon rolig dag. Nora har bara varit nöjd så länge jag har burit henne. Nu har jag ganska ont i ryggen och längtar efter att Kalle ska komma hem, så jag kan få avbyte. Hoppas att det inte är ännu fler tänder på gång. Det kan ju vara en alldeles vanlig höstförkylning på gång också förstås. Eller så är det bara en ovanligt gnällig dag - trött blir man av konstant gnäll hur som helst...

Femminutersmetoden

Efter mycket om och men tänkte vi att vi skulle lära Nora att somna själv i sin säng (detta ska i förlängningen (och i den bästa av världar) ge en massa andra sömnfördelar, som t.ex. att vi inte ska behöva vara vakna i genomsnitt 3 gånger per natt). Vi började planera för detta för ett par veckor sedan - hittade en bra tidsperiod där det inte var en massa andra saker som skulle förstöra. Vi köpte ett häfte med en grundlig beskrivning av metoden och framförallt - laddade mentalt!

Metoden i korthet är att man lägger sitt trötta barn i sin säng på kvällen, säger "Godnatt" och lämnar rummet. Barnet blir jätteargt. Efter fem minuter går man in, säger något i stil med "Nu är det natt, nu ska man sova. Godnatt, godnatt" och lämnar rummet igen. Man får inte lyfta upp eller klappa på barnet. Upprepa tills barnet somnar. Eftersom vi läst oss till att det normalt tar ca 45 minuter första kvällen innan barnet somnar och ibland ännu längre tid för envisa barn (ibland kan de skrika tills de kräks...) så förberedde vi oss på minst 2 timmars skrikande (Nora är mycket envis).

Igår var första dagen och Nora somnade efter 15 minuter! Kändes nästan fånigt snabbt när man förberett sig så länge. Enligt häftet tar det normalt ungefär hälften så lång tid andra dagen så idag skämtade vi om att hon skulle somna på 7-8 minuter. Mycket roligt, hahaha.

Idag somnade Nora på... ...7 minuter!!! Helt otroligt faktiskt.

Det kan väl knappast fortsätta så här? Förmodligen kommer bakslaget imorgon...

Pendlande

Idag känns det inte som att jag har lika mycket tid för mig själv som igår. Vad detta beror på? Jo - jag pendlar! Som pendlare är man utlämnad åt hur och när SJ behagar köra sina tåg och SL sina tunnelbanevagnar, men hur mycket kan man egentligen begära när det endast kostar 2332 kr i månaden att resa (ca 110 kr/arbetsdag)?

Min dag i punktform:

• 06.45: Lämnar hemmet med en tanke att ta tåget 07.00
• 06.55: Inser på stationen att jag måste förnya mitt månadskort. Ställer mig i kön och siktar in mig på 07.09-tåget istället.
• 07.09: Tåget går. Jag har fått en sittplats, äter frukost och läser alliansblaskan (DN).
• 07.49: Tåget ska enligt tidtabell vara på Stockholms central - vi står utanför en åker mellan Knicsta och Märsta.
• 08.09: tåget inkommer Stockholms central
• 08:15: Jag kommer ned till tunnelbaneperrongen. Möts av en ilsken skylt: Ropsten 7 minuter" (brukar vara 1-4 minuter eftersom det ska vara 5-minuterstrafik).
• 08.20: Skylten som det nyss stod "Ropsten 2 minuter" på ändras till "Ropsten 7 minuter"
• 08.25: Skylten som det nyss stod "Ropsten 2 minuter" på ändras till "Ropsten 6 minuter"
• 08.32: tunnelbanan kommer - det är mycket trångt...
• 08.45: Kommer till jobbet - endast 2 timmar efter att jag startade hemifrån!
• 08:45 - 17.10: Jobbar (den noggranne läsaren ser att jag endast får ha haft 25 minuters lunch för att få ihop 8 timmar - vi kan säga att jag åt fort).
• 17.10: Lämnar jobbet - siktar in mig på 17.40-tåget som jag ska hinna med god marginal även om SL hoppar över en tunnelbaneomgång. Ringer Matte på vägen och föreslår sällskap på tåget.
• 17.30: Kommer till t-centralen. Möter Matte och en ilsken skylt som säger "Stockholm - Uppsala 17.40. Tåget inställt".
• 17.31 Inser att vi missat 17.30-tåget precis (om det nu gick). Kollar 17.44-tåget mot Mora. Skylten lyder: "Ny tid 18.15".
• 17.35: Finner oss i situationen. Nästa tåg går 18.10 så vi passar på att käka på Marcus Samuelssons nya "resturang" på t-centralen - "Street food".
• 17.50: Börjar kännas bättre. Inser att 18.10 tåget kommer att vara ungefär 400% överbemannat (200% från 17.40, 100% från 17.44 och 100% från 18.10). Vi tycker det känns tråkigt att stå upp vägen hem, så vi bestämmer oss för det enda raka: Vi tar en öl så länge och tar 18.40-tåget hem.
• 18.00 - 18.30: Dricker en öl, snackar skit och kollar på slutet av en repriserad match i holländska ligan (Ajax - Roda 4-2 för den fotbollsintresserade).
• 18.35: Kommer tillbaks till centralen. Möts av skylten: "Stockholm - Uppsala 18.40. Tåget inställt".
• 18.36-18.38 Svär över SJ och vår naiva tro att vi skulle kunna vinna över detta ondskefulla bolag genom att dricka en öl.
• 18.39: Vaknar till och kollar skylten igen. 17.44-tåget mot Mora som hade ny tid 18.15 har givetvis inte gått än! Ny tid: 18.44.
• 18.42: tar plats i resturangvagnen (obekvämt, men där kan ingen dalmas med platsbiljett köra bort dig).
• 18.46: Tåget rullar!!! Nästan i tid (om man räknar den nya nya tiden)!
• 19.27: Ankommer Uppsala
• 19.40 Hemma - 2,5 timmar efter att jag lämnade jobbet.

Funderar på att bli moderatpolitiker istället. Då får man jobbresorna betalda och får bestämma vilka skatter och avgifter man ska betala och vilka man kan skita i...

Ensam kvar

Jaha, då var man plötsligt lämnad ensam kvar. Ylva och Nora åkte till småland imorse för att hälsa på Ylvas föräldrar (tyvärr åkte Ylva lite fort och enligt farbror polisen kostar 2000 kr att köra 124 km/h på motorvägen). Känns rätt konstigt att vara ensam hemma faktiskt - plötsligt har man massa tid för sig själv (nåja, arbetet kommer ju ivägen och tar en del tid, men om man jämför med normaldagen så är det massa tid över). Därför kommer plötsligt ett blogginlägg - det har varit ruskigt dåligt med skrivande - förmodligen ett tecken på att jag fått mycket att göra på jobbet. Förutom bloggandet har jag hunnit med att smälla i mig en grekisk pizza, startat upp ett Football manager-spel och startat ett Dylan-maraton på stereon (man fyller Cd-växlaren med Dylan-skivor och njuter).


För ett par veckor sedan var min syster Emma och hennes kille Johan och hälsade på. Nora fick en mössa (bilden nedan) och en get-tröja (den kommer på bild senare) och fick chansen att mysa med sin faster.



I förra veckan var det min mammas tur att komma på besök. Så Nora fick chansen att mysa lite med farmor också (hon är inte livrädd på första bilden - hon har bara lite svårt att stänga munnen). På andra bilden kan ni se hur duktig hon blivit på att stå upp. Hon står väldigt gärna upp när man håller henne i händerna och tycker om att dansa (hennes gummihöfter skulle göra Elvis avundsjuk).

Nuförtiden åker hon också gåstol ibland. Hon är rätt bra på att glida snett bakåt, men annars har hon ingen direkt styrsel på stolen, men jag antar att det kommer fortare än man anar.


Hon har också börjat uppskatta hoppgungan (ja, hon ser ut lite som en huvudfoting i den, vi vet). Först fattade hon ingenting, men nu har hon börjat studsa lite och då bölir den lite roligare.



Sista bilden visar att hon har en hel del likheter med sin far. Visst är det en fin punk-pyjamas? Vi kanske är rätt lika ändå! (Vi var på 30-årsfest i fredags och då var det en som sa "jag har aldrig sett en bebis som är så lik sin pappa". Annars brukar alla alltid säga att hon är så himla lik Ylva. Inget fel i det, men det är ju roligt att hon är lite lik mig också (roligt för mig alltså, Nora kanske inte tycker att det är så kul)).

Stadig (kort inlägg)

Nu är Nora jättebra på att sitta. Hon har dessutom börjat använda gåstolen. Hon verkar tycka den är skojlig och hon kan förflytta sig i den (något planlöst i och för sig - men det kan ju också bero på att den verkar sakna 3 av sina hjul).

Annars har det varit svårt att få tid att blogga på sistone. Hoppas kunna råda bot på det i helgen, då kanske vi kan få till några fler bilder också...