Har hört ryktas att fler bilder önskas på bloggen, så här kommer några:
måndag 4 maj 2009
Snart 2 månader
Oj, vad fort tiden går. Albin växer så det knakar och har väl snart växt ut den här klädstorleken också om det ska fortsätta i den här takten. Han har fått diagnosen navelbråck via telefon, men jag tänkte få den bekräftad i verkligheten nu i veckan när vi ska på kontroll på BVC. Det ska tydligen växa bort så småningom. Något som verkar ha växt bort nu är de igensatta tårkanalerna, hans kladdiga öga har varit jättefint de senaste veckorna.
Har hört ryktas att fler bilder önskas på bloggen, så här kommer några:
Har hört ryktas att fler bilder önskas på bloggen, så här kommer några:
onsdag 15 april 2009
Lunch
Efter att Albin vägrade sova på dagen igår har jag helt enkelt låtit honom få sitta kvar i sjalen idag. Och där sover han så gott så. Tänkte inte göra om gårdagen misstag och lägga ner honom förrän jag har fått i mig lite lunch. Försöker mig på att kombinera lunchen med ett blogginlägg.
Igår gick Nora hela vägen från dagis och hem för första gången. En promenad på knappt 10 minuter för mig tog ca en halvtimme igår, men hon tyckte att det var jättekul. Anledningen att det tar gå lång tid för henne är inte att hon går sakta, men att hon stannar och leker en stund varannan meter ungefär. Hon hade tydligen varit på rätt så dåligt humör på dagis, men när vi kom hem var hon på ett strålande humör. Hon lekte själv i sitt rum jättelänge och ägnade mycket tid åt att prata med sina nallar. Hoppas att det är ett tecken på att hon börjar bli mer och mer självständig. Det kan behövas nu när jag ska hålla ordning på Albin också, som inte har någon förståelse alls för "vänta", "snart" och "om en stund" (som Nora är så bra på... ;-) ).
Albin, som brukar sova ca 4 timmar mellan 11 och 3 och sen äta och sova en sådär 3 timmar till, valde igår att vara vaken ända tills vi gick för att hämta Nora vid strax före 2. Slutsats: Bara för att han sover bra i vagnen betyder inte det att vill sova annars och han sover lika gott på en som Nora, men (precis som sin syster) vill inte bli nerlagt i sängen.
Nu börjar han visst vakna, så det är dags att avsluta, men jag hann luncha klart faktiskt.
Igår gick Nora hela vägen från dagis och hem för första gången. En promenad på knappt 10 minuter för mig tog ca en halvtimme igår, men hon tyckte att det var jättekul. Anledningen att det tar gå lång tid för henne är inte att hon går sakta, men att hon stannar och leker en stund varannan meter ungefär. Hon hade tydligen varit på rätt så dåligt humör på dagis, men när vi kom hem var hon på ett strålande humör. Hon lekte själv i sitt rum jättelänge och ägnade mycket tid åt att prata med sina nallar. Hoppas att det är ett tecken på att hon börjar bli mer och mer självständig. Det kan behövas nu när jag ska hålla ordning på Albin också, som inte har någon förståelse alls för "vänta", "snart" och "om en stund" (som Nora är så bra på... ;-) ).
Albin, som brukar sova ca 4 timmar mellan 11 och 3 och sen äta och sova en sådär 3 timmar till, valde igår att vara vaken ända tills vi gick för att hämta Nora vid strax före 2. Slutsats: Bara för att han sover bra i vagnen betyder inte det att vill sova annars och han sover lika gott på en som Nora, men (precis som sin syster) vill inte bli nerlagt i sängen.
Nu börjar han visst vakna, så det är dags att avsluta, men jag hann luncha klart faktiskt.
söndag 12 april 2009
1 månad
Oj, vad fort den här månaden har gått. Albin växer och tjockar på sig rejält. Det är snart dags att byta upp sig i klädstorlek igen. Vi hinner inte alls blogga lika mycket om Albin.som om Nora. Det fanns liksom mycket mer tid över när vi bara hade ett barn.
Imorgon är sista dagen som vi är hemma båda två och sen börjar allvaret ;-). På torsdag åker Kalle dessutom bort, så jag måste ha hand om båda barnen på natten också OCH packa in dem i bilen och åka och plocka upp honom i Nyköping på fredagen. Jag är lite nervös inför nästa vecka...
Albin fortsätter att vara trött och sover speciellt bra i vagnen. Men han brukar ha ett par vakna timmar någon gång under natten. Skulle önska att han kunde ha dem dagtid istället. Just nu sitter han och sover gott i bärsjalen.
Imorgon är sista dagen som vi är hemma båda två och sen börjar allvaret ;-). På torsdag åker Kalle dessutom bort, så jag måste ha hand om båda barnen på natten också OCH packa in dem i bilen och åka och plocka upp honom i Nyköping på fredagen. Jag är lite nervös inför nästa vecka...
Albin fortsätter att vara trött och sover speciellt bra i vagnen. Men han brukar ha ett par vakna timmar någon gång under natten. Skulle önska att han kunde ha dem dagtid istället. Just nu sitter han och sover gott i bärsjalen.
onsdag 1 april 2009
3 veckor
Nu är Albin 3 veckor gammal och har börjat få lite längre vakenperioder. Nu händer det att han är vaken i hela 2 timmar i sträck. Fast han sover fortfarande större delen av tiden. Han har börjat tjocka på sig lite nu också och har lagt sig till med en rejäl dubbelhaka. Vi får väl rita in hans viktkurva och jämföra med Noras så småningom.
Tyvärr har han börjat få lite ont i magen nu också och han har börjat kräkas ganska mycket. Men det var väl väntat egentligen.
Vi har använt ganska mycket tygblöjor på honom och det har funkat hyfsat. En del passar inte så bra och andra vi har är lite slitna så de behöver bytas ganska ofta, men jag har till och med provat med mina hemmastickade ullbyxor (se bild nedan) och det har funkat bra.
Med bara en dagisdag förra veckan kändes det lite som att vi fick kämpa oss igenom den och den här veckans hela 3 dagisdagar känns riktigt lyxiga i jämförelse. Någon vi känner sa: "Ett barn är som att ha en hamster, två barn är som att ha två barn". Jag kan helt klart känna igen mig i påståendet. Undrar vad vi gjorde för att få det att kännas jobbigt att bara ha hand om Nora när hon var bebis. Ovanan förmodligen...
Bifogar lite fler bilder
Storasyster och lillebror
Albin i sin leoparddräkt
Första badet
Nora är såååå nöjd med sin present från Mattias (Vegas nästa)
Lillskrutten med sina snyggaste blöjbyxor
Hela familjen i soffan (Simpsons på TV, kanske - eller Simon och Tomas?)
Första barnvagnspromenaden
Albin nerbäddad i vagnen
Tyvärr har han börjat få lite ont i magen nu också och han har börjat kräkas ganska mycket. Men det var väl väntat egentligen.
Vi har använt ganska mycket tygblöjor på honom och det har funkat hyfsat. En del passar inte så bra och andra vi har är lite slitna så de behöver bytas ganska ofta, men jag har till och med provat med mina hemmastickade ullbyxor (se bild nedan) och det har funkat bra.
Med bara en dagisdag förra veckan kändes det lite som att vi fick kämpa oss igenom den och den här veckans hela 3 dagisdagar känns riktigt lyxiga i jämförelse. Någon vi känner sa: "Ett barn är som att ha en hamster, två barn är som att ha två barn". Jag kan helt klart känna igen mig i påståendet. Undrar vad vi gjorde för att få det att kännas jobbigt att bara ha hand om Nora när hon var bebis. Ovanan förmodligen...
Bifogar lite fler bilder
Storasyster och lillebror
Albin i sin leoparddräkt
Första badet
Nora är såååå nöjd med sin present från Mattias (Vegas nästa)
Lillskrutten med sina snyggaste blöjbyxor
Hela familjen i soffan (Simpsons på TV, kanske - eller Simon och Tomas?)
Första barnvagnspromenaden
Albin nerbäddad i vagnenfredag 20 mars 2009
Mer om Albin
Sådär, nu ska jag försöka få till en sammanfattning av lilla Albins liv så här långt...
Dagen innan datumet för det planerade snittet var vi inne på Ackis och blev uppskrämda (eller jag blev uppskrämd i alla fall) av narkosläkaren som sa: "Det här kommer nog att gå bra - tror jag" och som dessutom antydde att hennes handledare skulle vara med. Sedan var det även saker som att det var viktigt att jag sa till på vilket sätt det gjorde ont när hon stack mig, det var nämligen helt normalt att träffa ben med sprutspetsen och det gjorde såklart ont, men på ett annat sätt än om hon skulle råka träffa något som inte var normalt. Jag som var mest nervös för att bedövningen inte skulle ta, blev inte lugnad och började dessutom oroa mig för att själva bedövningssprutan skulle göra ont, något jag inte hade varit särskilt orolig för innan.
Klockan 7 på morgonen den 10:e mars var vi tillbaks på Ackis och vi träffade det andra paret som hade ett inplanerat snitt samma dag i hissen. Vi kände på oss att vi var nummer 2 i kön, men att det inte var någon som ville säga det till oss rakt ut. Vi fick i alla fall ett litet rum (MED egen dusch och toalett den här gången - lyx!) och passade på att försöka sova lite efter en tämligen sömnlös natt. Det var ingen som kunde säga när det skulle bli vår tur, men det var ett par akuta snitt som vi skulle få vänta på. Klockan 9 kom de in och satte dropp och då blev det lite knöligt att göra något annat än att sitta i sängen. Sedan framåt 11-tiden fick vi veta att det andra paret hade fått åka ner, men att det antagligen inte skulle bli vår tur förrän efter lunch. Och så blev det, klockan ett fick vi åka ner.
Personalen i operationsrummet kändes något stressade, jag misstänker att vi var det passets sista operation innan de skulle få gå hem. En massa folk var det i alla fall, jag fick slangar överallt och Kalle kände sig mest ivägen. Ganska snart var det dags för den fruktade bedövningen, men som tur var gav narkosläkaren ett mycket lugnare intryck när det var skarpt läge och jag valde att tro att hon hade hunnit öva på ganska många innan mig. (Men vi fick ändå vänta på att det skulle komma en mer erfaren läkare och övervaka det hela.) Dessvärre gjorde det verkligen ont när hon stack och första gången hittade hon inte rätt, utan de lade mer lokalbedövning och sedan stack hon igen. Det var inte det lättaste att sitta still och slappna av samtidigt som det stack till och gjorde svinont i ryggen.
Sedan när bedövningen var lagd och det var dags för det jag var mest rädd för (att bedövningen inte skulle ta ordentligt) blev Kalle snurrig och fick gå ut och lägga sig på en brits i korridoren. Som tur var återhämtade han sig ganska snabbt och kom tillbaks innan det var dags för dem att börja skära. Operationen gick bra och jag kände inget som tur var, eller jag kände en hel del - men det gjorde inte ont. Det tog nog bara ca 5 minuter att få ut Albin och sedan kanske en halvtimme för dem att sy. Sedan kördes jag ut i ett uppvakningsrum, där jag blev så välövervakad att en maskin larmade när jag råkade hålla andan. Kalle och Albin fick vara med hela tiden och det kändes jättebra, då fick jag dessutom hålla Albin ordentligt för första gången (jag hade honom hos mig en stund på operationsbordet, men där var det väldigt trångt och jag såg knappt hur han såg ut.). Albin "knorrade" konstant den första timmen och blev därför noggrannt undersökt av barnläkare, som dock konstaterade att det inte var något fel på honom. När jag hade bevisat att jag kunde böja på benen (efter ca 2 timmar) fick vi åka upp till vårt rum på BB. När de började köra iväg min säng började jag såklart må jätteilla (åksjuk som jag är), så jag var glad att det inte var så långt att åka. Jag hämtade mig ganska snabbt och kunde äta middag på kvällen sedan.
Albin var inte lika haj på det där med att äta som Nora var och först fattade han inte alls hur han skulle göra. Fösta natten låg han mest bara och kräktes fostervatten hela tiden, men sen började han fatta det där med mat och åt i princip oavbrutet hela andra dygnet (tyvärr fanns det inte så mycket mat för honom att få då förstås). Jag hade trott att jag skulle vilja/behöva vara kvar ganska länge på BB efter snittet, men redan på onsdagen kände jag mig sugen på att åka hem, så på torsdagen gjorde vi slag i saken och såg till att bli utskrivna, så åkte vi hem på kvällen sen. (Min mamma var ändå här och barnvaktade Nora, så jag räknade med bra markservice ;-). )
Albin är en väldigt trött bebis som mest bara sover än så länge. När vi var tillbaks på BB för återbesök så han skulle bli utskriven hade han gått ner lite för mycket i vikt sen födseln, så vi blev tillsagda att åka hem och få i honom mat lite oftare och sen komma tillbaks och väga igen nästa dag. Om han då hade gått upp var allt OK. Det hela kändes ganska jobbigt eftersom vi fick så kort tid på oss. Som tur var råkade han vara extremt hungrig just den dan och åt mer eller mindre konstant hela dan, så han klarade invägningen och idag när vi vägde honom igen hade han gått upp ytterligare. Snart är han nog tillbaks på födelsevikten ;-). Själv hade jag oturen att få mjölkstockning mitt i alltihop, men eftersom det sammanföll med att han ville äta hela dan, så gick det snabbt över.
Jag tycker att det är väldigt stor skillnad att ha fått barn nummer 2. Med Nora blev det inte någon vardag förrän Kalle började jobba igen (och knappt då heller), och den här gången blev det vardag igen redan efter några dagar. Får väl se hur det blir när Albin börjar vara vaken mer, men Nora måste ju få mat, gå till dagis och gå ut och leka, så det blir inte så mycket tid över till att sitta och mysa med bebisen. Nätterna blir lite jobbiga eftersom Nora brukar vakna åtminstone en gång per natt och Albin vaknar och vill äta varannan timme. En natt provade vi att ha Nora i vår säng och då höll hon igång i ca 2 timmar innan hon somnade och efter det vaknade Albin... Då var det bra trögt på morgonen sen.
Dagen innan datumet för det planerade snittet var vi inne på Ackis och blev uppskrämda (eller jag blev uppskrämd i alla fall) av narkosläkaren som sa: "Det här kommer nog att gå bra - tror jag" och som dessutom antydde att hennes handledare skulle vara med. Sedan var det även saker som att det var viktigt att jag sa till på vilket sätt det gjorde ont när hon stack mig, det var nämligen helt normalt att träffa ben med sprutspetsen och det gjorde såklart ont, men på ett annat sätt än om hon skulle råka träffa något som inte var normalt. Jag som var mest nervös för att bedövningen inte skulle ta, blev inte lugnad och började dessutom oroa mig för att själva bedövningssprutan skulle göra ont, något jag inte hade varit särskilt orolig för innan.
Klockan 7 på morgonen den 10:e mars var vi tillbaks på Ackis och vi träffade det andra paret som hade ett inplanerat snitt samma dag i hissen. Vi kände på oss att vi var nummer 2 i kön, men att det inte var någon som ville säga det till oss rakt ut. Vi fick i alla fall ett litet rum (MED egen dusch och toalett den här gången - lyx!) och passade på att försöka sova lite efter en tämligen sömnlös natt. Det var ingen som kunde säga när det skulle bli vår tur, men det var ett par akuta snitt som vi skulle få vänta på. Klockan 9 kom de in och satte dropp och då blev det lite knöligt att göra något annat än att sitta i sängen. Sedan framåt 11-tiden fick vi veta att det andra paret hade fått åka ner, men att det antagligen inte skulle bli vår tur förrän efter lunch. Och så blev det, klockan ett fick vi åka ner.
Personalen i operationsrummet kändes något stressade, jag misstänker att vi var det passets sista operation innan de skulle få gå hem. En massa folk var det i alla fall, jag fick slangar överallt och Kalle kände sig mest ivägen. Ganska snart var det dags för den fruktade bedövningen, men som tur var gav narkosläkaren ett mycket lugnare intryck när det var skarpt läge och jag valde att tro att hon hade hunnit öva på ganska många innan mig. (Men vi fick ändå vänta på att det skulle komma en mer erfaren läkare och övervaka det hela.) Dessvärre gjorde det verkligen ont när hon stack och första gången hittade hon inte rätt, utan de lade mer lokalbedövning och sedan stack hon igen. Det var inte det lättaste att sitta still och slappna av samtidigt som det stack till och gjorde svinont i ryggen.
Sedan när bedövningen var lagd och det var dags för det jag var mest rädd för (att bedövningen inte skulle ta ordentligt) blev Kalle snurrig och fick gå ut och lägga sig på en brits i korridoren. Som tur var återhämtade han sig ganska snabbt och kom tillbaks innan det var dags för dem att börja skära. Operationen gick bra och jag kände inget som tur var, eller jag kände en hel del - men det gjorde inte ont. Det tog nog bara ca 5 minuter att få ut Albin och sedan kanske en halvtimme för dem att sy. Sedan kördes jag ut i ett uppvakningsrum, där jag blev så välövervakad att en maskin larmade när jag råkade hålla andan. Kalle och Albin fick vara med hela tiden och det kändes jättebra, då fick jag dessutom hålla Albin ordentligt för första gången (jag hade honom hos mig en stund på operationsbordet, men där var det väldigt trångt och jag såg knappt hur han såg ut.). Albin "knorrade" konstant den första timmen och blev därför noggrannt undersökt av barnläkare, som dock konstaterade att det inte var något fel på honom. När jag hade bevisat att jag kunde böja på benen (efter ca 2 timmar) fick vi åka upp till vårt rum på BB. När de började köra iväg min säng började jag såklart må jätteilla (åksjuk som jag är), så jag var glad att det inte var så långt att åka. Jag hämtade mig ganska snabbt och kunde äta middag på kvällen sedan.
Albin var inte lika haj på det där med att äta som Nora var och först fattade han inte alls hur han skulle göra. Fösta natten låg han mest bara och kräktes fostervatten hela tiden, men sen började han fatta det där med mat och åt i princip oavbrutet hela andra dygnet (tyvärr fanns det inte så mycket mat för honom att få då förstås). Jag hade trott att jag skulle vilja/behöva vara kvar ganska länge på BB efter snittet, men redan på onsdagen kände jag mig sugen på att åka hem, så på torsdagen gjorde vi slag i saken och såg till att bli utskrivna, så åkte vi hem på kvällen sen. (Min mamma var ändå här och barnvaktade Nora, så jag räknade med bra markservice ;-). )
Albin är en väldigt trött bebis som mest bara sover än så länge. När vi var tillbaks på BB för återbesök så han skulle bli utskriven hade han gått ner lite för mycket i vikt sen födseln, så vi blev tillsagda att åka hem och få i honom mat lite oftare och sen komma tillbaks och väga igen nästa dag. Om han då hade gått upp var allt OK. Det hela kändes ganska jobbigt eftersom vi fick så kort tid på oss. Som tur var råkade han vara extremt hungrig just den dan och åt mer eller mindre konstant hela dan, så han klarade invägningen och idag när vi vägde honom igen hade han gått upp ytterligare. Snart är han nog tillbaks på födelsevikten ;-). Själv hade jag oturen att få mjölkstockning mitt i alltihop, men eftersom det sammanföll med att han ville äta hela dan, så gick det snabbt över.
Jag tycker att det är väldigt stor skillnad att ha fått barn nummer 2. Med Nora blev det inte någon vardag förrän Kalle började jobba igen (och knappt då heller), och den här gången blev det vardag igen redan efter några dagar. Får väl se hur det blir när Albin börjar vara vaken mer, men Nora måste ju få mat, gå till dagis och gå ut och leka, så det blir inte så mycket tid över till att sitta och mysa med bebisen. Nätterna blir lite jobbiga eftersom Nora brukar vakna åtminstone en gång per natt och Albin vaknar och vill äta varannan timme. En natt provade vi att ha Nora i vår säng och då höll hon igång i ca 2 timmar innan hon somnade och efter det vaknade Albin... Då var det bra trögt på morgonen sen.
tisdag 17 mars 2009
Namn på prinskorven
Efter mycket funderande har vi slutligen lyckats bestämma namn på prinskorven. Det är mycket man ska ta hänsyn till; hur upptaget det är i bekantskapskretsen, hur vanligt det är, hur det passar med efternamn etc etc. Det finns forum där dessa frågor diskuteras till förbannelse. Till slut lyckades vi bestämma oss. Det blev: Albin Vide Almqvist med Albin som tilltalsnamn.
söndag 15 mars 2009
Lite fler bilder
Vår, fortfarande namnlösa, lille son verkar vara en riktigt tröttis. Det har han väl efter far sin antar jag... Han sover igenom större delen av dagen, med korta pauser för att äta (mat som han dessutom somnar ifrån). Så länge han också tänker sova hyfsat på natten så är det väl ok (ett tag i alla fall, det kan ju bli tråkigt om han bara fortsätter sova jämt när han blir större).
Med två barn går dagarna ruskigt fort. Ska försöka skriva lite mer snart, men nu är det dags för lite god (?) sömn... Lite fler bilder kan jag i alla fall bjuda på!
Nora vill gärna pussa lillebror
Med två barn går dagarna ruskigt fort. Ska försöka skriva lite mer snart, men nu är det dags för lite god (?) sömn... Lite fler bilder kan jag i alla fall bjuda på!
Nora vill gärna pussa lillebror
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
