Jul

Nu har vi äntligen lyckats äta upp all julmat utom skinkan. Och godiset, men det gör ju inget att ha kvar. Ylvas mamma var på besök över julen och hon var mäkta stolt över att vara ute och promenera med Nora i barnvagnen.

Nu har Nora börjat bli mobil. Hon har inte kommit på det där med att krypa än men hon rullar runt en del och puttar sig bakåt. Det senaste är att hon kan sätta sig upp, men vi är osäkra på om hon har förstått själv att hon kan. Det ser mest ut som något hon råkar göra ibland utan att tänka på det. Förmodligen när hon försöker ställa sig upp, det är nämligen stå upp hon allra helst vill nu. Helst hela tiden. Nu kan hon ju inte det, så det innebär att hennes föräldrar måste vara där och stötta henne. Det bästa hon vet är att dra sig upp genom att hålla en i fingrarna och sedan gå framåt medan man håller henne i händerna.

Vi tror att Nora gillar julen för hon har varit på ett strålande humör hela helgen. Och nu skulle BVC-tanterna höra henne: Hon "pratar" massor.

Jag har stickat en tröja till Nora som jag nu håller på och syr ihop och det är fullt möjligt att det blir den första tröja som jag någonsin har blivit klar med. Tyvärr verkar den inte som den kommer gå att använda. Det ser ut att bli VÄLDIGT konstiga proportioner. Hmmm, synd - om jag nu lyckas bli klar nångång...

Lite bilder från julhelgen:

Nora julbadar.

Visst kom tomten den här julen!

Granen står så grön och grann i stugan.

Lite trött av all julmat.

Kul att ligga på pappas axel medan han fotograferar.

En glad liten groda...

...som kan producera kemiska stridsmedel.

Mer och mer linslus ju äldre hon blir.

God Jul

Efter några jobbiga dygn med magsjuka och elände är både jag och Nora friska idag.

Så här söt är Nora i sin tomteluva:

En härlig morgon!

Mina blogginlägg har inte direkt haglat över er på sista tiden, vilket jag skyller på att det är alldeles för mycket att göra på jobbet nu när jag avvecklar mig själv. En sådan här morgon måste dock kommenteras. Min morgon började ganska exakt 03.00, då jag efter tre goda timmars sömn blir väckt av grodisen som skriker på uppmärksamhet från sitt rum. Vi jobbar på med 5-minutersmetoden även på natten nu, så vi börjar vår kamp och går in var femte minut och säger (vänligt, men bestämt och naturligtvis utan minsta trötthet och uppgivenhet i rösten) "godnatt, godnatt, det är fortfarande natt" etc.

Vid fyrasnåret skriker grodan fortfarande och verkar inte ha någon ambition att somna om (även om hon lurar oss genom att då och då tystna någon minut innan hon börjar igen). Vi ger upp och chansar på att hon ska somna om om hon får komma till vår säng och snutta lite. Hon blir lugn så länge hon snuttar, men så fort Ylva försöker lösgöra sig blir hon helgalen. Efter ytterligare en halvtimme av misärskrik (ja, det är ganska påfrestande), bestämmer vi oss för att återigen prova 5-minutersmetoden och lägger tillbaks henne i sin säng - hon var ju bara ännu mer missnöjd i vår säng. ampen fortsätter - vi går in var femte minut och mellan dessa turer försöker vi koppla av, vilket trots den tidiga tidpunkten inte är speciellt enkelt när Nora skriker oavbrutet.

Klockan 05.10 ger jag upp och bestämmer mig för att gå upp och åka till jobbet - nattsömnen är uppenbarligen slut ändå (Yippie, tre friska timmar!). 15 minuter senare kommer jag ut ur badrummet och tror ni inte att grodisen har somnat som en stock - j-a skitunge (ska läsas uppgivet, men med kärlek).

Jaja, jag är ju trots allt uppe och kan lika gärna åka tidigt till jobbet. Jag tar 06.10-tåget och kommer in till t-centralen vid 06.50. I normala fall betyder detta att jag är på jobbet ungefär 07.10-07.15. Men inte idag... Nä, såklart ska SL ha styrt upp ett saftigt vagnfel och det är helt stopp i trafiken. Efter en kvart börjar speakern yra om ersättningsbussar som ska komma om 20 minuter. Jag står kvar på plattformen. Tillslut, efter en dryg halvtimme kommer första tunnelbanevagnen. Jag kliver in på jobbet 07.50 - endast fyra timmar och 50 minuter efter att jag vaknade!

Naturligtvis låter jag inte sådana småsaker göra mig bitter!

Äntligen lite nya bilder

Vi jobbar vidare med sömnträningen och har fortfarande blandad framgång. Det senaste är att vi äntligen har gjort slag i saken och flyttat in Noras säng i gästrummet. Så nu sover vi i vår egen säng igen - hurra! Vi provade i helgen att sova alla tre i sovrummet, men jag sov så extremt dåligt då (låg bara och lyssnade på Nora hela tiden) att vi tyckte det var bättre att ha henne i ett eget rum. Så nu har vi skrivbordet i sovrummet, det blev trångt men det funkar.

På matfronten går det i alla fall strålande. Hon äter nu "lagad" mat till lunch och middag och välling till frukost och kvällsmat, dessutom äter hon ett grötmål mellan lunch och middag. Det känns skönt att hon klarar sig utan att jag behöver amma henne nu när jag snart ska börja jobba.

Apropå att sluta amma så vägde jag mig när jag var på BVC sist och enligt den vågen hade jag gått upp 4 kilo på två månader. Det har jag haft en viss panik för ett tag nu (och trodde att det var för att jag ammar så lite nu) och undrat var detta ska sluta, ända tills igår när vi var på besök hos några med våg och det visade sig att jag knappt gått upp något alls i vikt. Hmm. där ser man. Lita inte på okända vågar! Noras nya siffror var iaf: Vikt: 8130 g och längd: 69,5 cm. Vilket innebär att hon inte alls är någon liten tjockis längre. Andra bebisar i samma ålder i bekantskapskretsen väger uppåt en 9 kg sådär.

Nu har jag äntligen lyckats ladda upp lite nya bilder också, håll till godo:

Nora i morfars knä på Simudden

...och Nora hos mormor

Anna och John på besök

Vi har infört tandborstning som del av kvällsrutinen

Det blir ganska kladdigt när hon äter

Nora gillar verkligen sin gåstol!

Morfar upp i dagen

Mer om sömn

Igår hade vi det första rejäla bakslaget i sömnträningen. Stärkta av att det har gått så fantastiskt bra tidigare, bestämde vi oss i helgen för att utöka 5-minutersmetoden till att gälla även de första gångerna Nora vaknar under natten. Sagt och gjort, i fredags laddade vi upp med varsitt dataspel och varsitt glas vin och satte igång. Hon vaknade en gång under tiden vi bestämt oss för att köra och somnade inom 5 minuter. OK, tänkte vi, det här verkar ju gå bra. Så vi fortsatte på lördagen. Då funkade det också bra, men båda kvällarna vaknade hon till när vi gick och lade oss. Så nu sover vi i arbetsrummet medans vi sömntränar och Nora sover kvar i sovrummet. Det verkar funka bättre. I söndags vaknade hon inte förrän klockan 4 och inatt sov hon ända tills hon blev väckt av Kalles väckarklocka halv 7.

Problemet är att hon inte direkt verkar lära sig att somna bättre än när vi började och igår var det något av ett bakslag. Hon skrek i en halvtimme innan hon somnade, vilket fick oss att börja spekulera i om hon kanske hade ont i magen eller var sjuk på nåt annat sätt. Vi bestämde oss i alla fall för att hålla ut och hon sov hur bra som helst på natten. Hon skrek en gång klockan 2, men lugnade sig innan jag hann gå in till henne och sedan sov hon som sagt ända tills hon blev väckt.

Kalle hade väckarklockan i sovrummet för vi var säkra på att hon skulle vakna så vi skulle få byta säng. Vi har gjort så att vi har bestämt en tid som vi kör fram till och vaknar hon efter det gör vi som vanligt och flyttar henne till vår säng och hon får äta och sen somna vid bröstet. Vi känner oss inte helt övertygade om att hon inte är hungrig om hon vaknar klockan 4. Och som det har varit hittills har hon fått äta minst 3 gånger/natt, så vi tänkte att det kanske är bäst att börja med lite nedtrappning. Får väl se hur det går - det kanske blir vi som får flytta in i arbetsrummet istället för Nora.

Gnälligt

Idag har det sannerligen inte varit någon rolig dag. Nora har bara varit nöjd så länge jag har burit henne. Nu har jag ganska ont i ryggen och längtar efter att Kalle ska komma hem, så jag kan få avbyte. Hoppas att det inte är ännu fler tänder på gång. Det kan ju vara en alldeles vanlig höstförkylning på gång också förstås. Eller så är det bara en ovanligt gnällig dag - trött blir man av konstant gnäll hur som helst...

Femminutersmetoden

Efter mycket om och men tänkte vi att vi skulle lära Nora att somna själv i sin säng (detta ska i förlängningen (och i den bästa av världar) ge en massa andra sömnfördelar, som t.ex. att vi inte ska behöva vara vakna i genomsnitt 3 gånger per natt). Vi började planera för detta för ett par veckor sedan - hittade en bra tidsperiod där det inte var en massa andra saker som skulle förstöra. Vi köpte ett häfte med en grundlig beskrivning av metoden och framförallt - laddade mentalt!

Metoden i korthet är att man lägger sitt trötta barn i sin säng på kvällen, säger "Godnatt" och lämnar rummet. Barnet blir jätteargt. Efter fem minuter går man in, säger något i stil med "Nu är det natt, nu ska man sova. Godnatt, godnatt" och lämnar rummet igen. Man får inte lyfta upp eller klappa på barnet. Upprepa tills barnet somnar. Eftersom vi läst oss till att det normalt tar ca 45 minuter första kvällen innan barnet somnar och ibland ännu längre tid för envisa barn (ibland kan de skrika tills de kräks...) så förberedde vi oss på minst 2 timmars skrikande (Nora är mycket envis).

Igår var första dagen och Nora somnade efter 15 minuter! Kändes nästan fånigt snabbt när man förberett sig så länge. Enligt häftet tar det normalt ungefär hälften så lång tid andra dagen så idag skämtade vi om att hon skulle somna på 7-8 minuter. Mycket roligt, hahaha.

Idag somnade Nora på... ...7 minuter!!! Helt otroligt faktiskt.

Det kan väl knappast fortsätta så här? Förmodligen kommer bakslaget imorgon...