The making of barnmat

Mina försök att laga "riktig" mat (det är enkelt att "fusklaga" mat till henne - hon älskar t.ex. potatis och blodpuddingsmos och lax och potatismos går också hem, men med "riktig" mat tänkte jag något lagat som man kan ha i frysen och som är som burkmaten fast bättre. Om ni förstår...) till Nora som hon gillar har hittills inte varit så lyckade. Min kokta kyckling med ris och mild currysås tokdissade hon (vägrade äta, fast jag tyckte den var rätt god). Min barnanpassade korv stroganoff gick något bättre, men inte mycket.

Skam den som ger sig - idag gjorde jag en seriös fiskgryta. Potatis, morot, palsternacka, purjolök och pangasiusfilé (hajmal, vietnamesisk sjötunga - kärt barn... osv) hackades i pyttesmå tärningar (hon har inte riktigt fattat varför man ska tugga maten när man kan mixa allt till en puré).

Endast fina råvaror används! Och mycket arbete och kärlek!

Detta kokade jag detta med lite vatten och grädde, kryddade med dragon och dill och redde med lite maizena. Det blev inte alls tokigt tyckte jag, även om fisk utan salt är sådär... återstår att se vad den kräsna grodan säger. Om en knapp timme får jag svaret... Spännande va?

Resultatet ser kanske inget vidare ut, men det luktar inte kattmat som vissa av burkarna gör...

Krypandet gör framsteg för var dag som går. Hon börjar bli rätt sdnabb nu den lilla rackaren. Hon tycker det är roligt när man tar kort på henne så då kryper hon snabbt fram till kameran och bilderna blir lite närmare än vad man tänkt sig...

Utveckling

Jodå, utvecklingen går verkligen fort! Sedan någon vecka tillbaka så kryper Nora. Fortfarande ganska långsamt, men då hon vill så kommer hon fram till slut (oftast är målet något skräp på golvet som hon kan stoppa i munnen). Hon är dock ganska lat och stannar ofta en bit från målet och försöker sträcka sig fram och nå det istället för att ta ett "steg" till och nå det lite lättare. Elaka tungor påstår att hon har latheten efter sin far... Krypandet gör att man måste hålla lite bättre koll på henne och inte bara säkra en 2-metersradie - hon har t.ex. upptäckt det roliga i att pilla på eluttagen (men visst är moderna eluttag petsäkra? Någon?). Krypandet gör också att det är lite roligare att vara på golvet utan att man håller fram fingarna så att hon får promenera.

Hon har också fått nya tänder. Nu har hon två nere och två uppe. De där uppe är fortfarande ganska små, men syns tydligt och känns ännu tydligare om hon får tag i ens finger. Jag tror också att hon lagt ut lite, då dubbelhakorna verkar ha förökat sig på senaste tiden. Inte klokt vad utvecklingen verkar tagit fart sedan jag tog över föräldraledigheten. =)

Igår var det första gången på nya terminen av babysimmet. Hon är groda nu (efter anka och sjöstjärna)! Hon firade detta med att avsluta simmandet med att bajsa. Som tur var höll badbyxorna tätt (de ska vara konstruerade för detta, men vi har inte testat i praktiken tidigare) och vi klarade bassängvattnet. Annars måste resten av dagens simmningar avbrytas (kloackan var 15.00) och sanering göras så vi var rätt nöjda att det klarade sig...

Lite fler bilder:

Lite småtrötta nyårsfirare.

Nora ser fram emot den allsvenska säsongen. Forza GAIS!

Ler med alla fyra tänderna synliga!

Pappaledig

Äntligen är man då pappaledig. Har iofs varit det i ca en vecka nu, men då den inneburit besök på västkusten har det väl inte varit riktigt som att vara pappaledig själv. Igår började i alla fall Ylva att jobba igen och jag och grodan är hemma och myser. Hittills går det alldeles utmärkt. Dagen har innehållit en timmes promenad i vårt härliga vinterväder (snöblandat regn och någon plusgrad). Nora sov såklart, skönt nedbäddad i vagnen, medan jag gick och blev blöt.

Förutom detta har jag lagat mat till henne, kyckling med ris och mild currysås - något hon ratade och helt enkelt vägrade äta efter att ha provat några tuggor och sett ut som att det var det värsta hon smakat på (och hon smakar på allt hon ser). Ingen idé att göra sig till alltså, det blev lasagne på burk istället... Nu är det dags att väcka henne och ge henne gröt så att hon hinner med middagen och en ny sovpaus innan babysimmet... Kom inte och säg att det inte är stressigt att vara föräldraledig! =)

Jul

Nu har vi äntligen lyckats äta upp all julmat utom skinkan. Och godiset, men det gör ju inget att ha kvar. Ylvas mamma var på besök över julen och hon var mäkta stolt över att vara ute och promenera med Nora i barnvagnen.

Nu har Nora börjat bli mobil. Hon har inte kommit på det där med att krypa än men hon rullar runt en del och puttar sig bakåt. Det senaste är att hon kan sätta sig upp, men vi är osäkra på om hon har förstått själv att hon kan. Det ser mest ut som något hon råkar göra ibland utan att tänka på det. Förmodligen när hon försöker ställa sig upp, det är nämligen stå upp hon allra helst vill nu. Helst hela tiden. Nu kan hon ju inte det, så det innebär att hennes föräldrar måste vara där och stötta henne. Det bästa hon vet är att dra sig upp genom att hålla en i fingrarna och sedan gå framåt medan man håller henne i händerna.

Vi tror att Nora gillar julen för hon har varit på ett strålande humör hela helgen. Och nu skulle BVC-tanterna höra henne: Hon "pratar" massor.

Jag har stickat en tröja till Nora som jag nu håller på och syr ihop och det är fullt möjligt att det blir den första tröja som jag någonsin har blivit klar med. Tyvärr verkar den inte som den kommer gå att använda. Det ser ut att bli VÄLDIGT konstiga proportioner. Hmmm, synd - om jag nu lyckas bli klar nångång...

Lite bilder från julhelgen:

Nora julbadar.

Visst kom tomten den här julen!

Granen står så grön och grann i stugan.

Lite trött av all julmat.

Kul att ligga på pappas axel medan han fotograferar.

En glad liten groda...

...som kan producera kemiska stridsmedel.

Mer och mer linslus ju äldre hon blir.

God Jul

Efter några jobbiga dygn med magsjuka och elände är både jag och Nora friska idag.

Så här söt är Nora i sin tomteluva:

En härlig morgon!

Mina blogginlägg har inte direkt haglat över er på sista tiden, vilket jag skyller på att det är alldeles för mycket att göra på jobbet nu när jag avvecklar mig själv. En sådan här morgon måste dock kommenteras. Min morgon började ganska exakt 03.00, då jag efter tre goda timmars sömn blir väckt av grodisen som skriker på uppmärksamhet från sitt rum. Vi jobbar på med 5-minutersmetoden även på natten nu, så vi börjar vår kamp och går in var femte minut och säger (vänligt, men bestämt och naturligtvis utan minsta trötthet och uppgivenhet i rösten) "godnatt, godnatt, det är fortfarande natt" etc.

Vid fyrasnåret skriker grodan fortfarande och verkar inte ha någon ambition att somna om (även om hon lurar oss genom att då och då tystna någon minut innan hon börjar igen). Vi ger upp och chansar på att hon ska somna om om hon får komma till vår säng och snutta lite. Hon blir lugn så länge hon snuttar, men så fort Ylva försöker lösgöra sig blir hon helgalen. Efter ytterligare en halvtimme av misärskrik (ja, det är ganska påfrestande), bestämmer vi oss för att återigen prova 5-minutersmetoden och lägger tillbaks henne i sin säng - hon var ju bara ännu mer missnöjd i vår säng. ampen fortsätter - vi går in var femte minut och mellan dessa turer försöker vi koppla av, vilket trots den tidiga tidpunkten inte är speciellt enkelt när Nora skriker oavbrutet.

Klockan 05.10 ger jag upp och bestämmer mig för att gå upp och åka till jobbet - nattsömnen är uppenbarligen slut ändå (Yippie, tre friska timmar!). 15 minuter senare kommer jag ut ur badrummet och tror ni inte att grodisen har somnat som en stock - j-a skitunge (ska läsas uppgivet, men med kärlek).

Jaja, jag är ju trots allt uppe och kan lika gärna åka tidigt till jobbet. Jag tar 06.10-tåget och kommer in till t-centralen vid 06.50. I normala fall betyder detta att jag är på jobbet ungefär 07.10-07.15. Men inte idag... Nä, såklart ska SL ha styrt upp ett saftigt vagnfel och det är helt stopp i trafiken. Efter en kvart börjar speakern yra om ersättningsbussar som ska komma om 20 minuter. Jag står kvar på plattformen. Tillslut, efter en dryg halvtimme kommer första tunnelbanevagnen. Jag kliver in på jobbet 07.50 - endast fyra timmar och 50 minuter efter att jag vaknade!

Naturligtvis låter jag inte sådana småsaker göra mig bitter!

Äntligen lite nya bilder

Vi jobbar vidare med sömnträningen och har fortfarande blandad framgång. Det senaste är att vi äntligen har gjort slag i saken och flyttat in Noras säng i gästrummet. Så nu sover vi i vår egen säng igen - hurra! Vi provade i helgen att sova alla tre i sovrummet, men jag sov så extremt dåligt då (låg bara och lyssnade på Nora hela tiden) att vi tyckte det var bättre att ha henne i ett eget rum. Så nu har vi skrivbordet i sovrummet, det blev trångt men det funkar.

På matfronten går det i alla fall strålande. Hon äter nu "lagad" mat till lunch och middag och välling till frukost och kvällsmat, dessutom äter hon ett grötmål mellan lunch och middag. Det känns skönt att hon klarar sig utan att jag behöver amma henne nu när jag snart ska börja jobba.

Apropå att sluta amma så vägde jag mig när jag var på BVC sist och enligt den vågen hade jag gått upp 4 kilo på två månader. Det har jag haft en viss panik för ett tag nu (och trodde att det var för att jag ammar så lite nu) och undrat var detta ska sluta, ända tills igår när vi var på besök hos några med våg och det visade sig att jag knappt gått upp något alls i vikt. Hmm. där ser man. Lita inte på okända vågar! Noras nya siffror var iaf: Vikt: 8130 g och längd: 69,5 cm. Vilket innebär att hon inte alls är någon liten tjockis längre. Andra bebisar i samma ålder i bekantskapskretsen väger uppåt en 9 kg sådär.

Nu har jag äntligen lyckats ladda upp lite nya bilder också, håll till godo:

Nora i morfars knä på Simudden

...och Nora hos mormor

Anna och John på besök

Vi har infört tandborstning som del av kvällsrutinen

Det blir ganska kladdigt när hon äter

Nora gillar verkligen sin gåstol!

Morfar upp i dagen