Mer om Albin

Sådär, nu ska jag försöka få till en sammanfattning av lilla Albins liv så här långt...

Dagen innan datumet för det planerade snittet var vi inne på Ackis och blev uppskrämda (eller jag blev uppskrämd i alla fall) av narkosläkaren som sa: "Det här kommer nog att gå bra - tror jag" och som dessutom antydde att hennes handledare skulle vara med. Sedan var det även saker som att det var viktigt att jag sa till på vilket sätt det gjorde ont när hon stack mig, det var nämligen helt normalt att träffa ben med sprutspetsen och det gjorde såklart ont, men på ett annat sätt än om hon skulle råka träffa något som inte var normalt. Jag som var mest nervös för att bedövningen inte skulle ta, blev inte lugnad och började dessutom oroa mig för att själva bedövningssprutan skulle göra ont, något jag inte hade varit särskilt orolig för innan.

Klockan 7 på morgonen den 10:e mars var vi tillbaks på Ackis och vi träffade det andra paret som hade ett inplanerat snitt samma dag i hissen. Vi kände på oss att vi var nummer 2 i kön, men att det inte var någon som ville säga det till oss rakt ut. Vi fick i alla fall ett litet rum (MED egen dusch och toalett den här gången - lyx!) och passade på att försöka sova lite efter en tämligen sömnlös natt. Det var ingen som kunde säga när det skulle bli vår tur, men det var ett par akuta snitt som vi skulle få vänta på. Klockan 9 kom de in och satte dropp och då blev det lite knöligt att göra något annat än att sitta i sängen. Sedan framåt 11-tiden fick vi veta att det andra paret hade fått åka ner, men att det antagligen inte skulle bli vår tur förrän efter lunch. Och så blev det, klockan ett fick vi åka ner.

Personalen i operationsrummet kändes något stressade, jag misstänker att vi var det passets sista operation innan de skulle få gå hem. En massa folk var det i alla fall, jag fick slangar överallt och Kalle kände sig mest ivägen. Ganska snart var det dags för den fruktade bedövningen, men som tur var gav narkosläkaren ett mycket lugnare intryck när det var skarpt läge och jag valde att tro att hon hade hunnit öva på ganska många innan mig. (Men vi fick ändå vänta på att det skulle komma en mer erfaren läkare och övervaka det hela.) Dessvärre gjorde det verkligen ont när hon stack och första gången hittade hon inte rätt, utan de lade mer lokalbedövning och sedan stack hon igen. Det var inte det lättaste att sitta still och slappna av samtidigt som det stack till och gjorde svinont i ryggen.

Sedan när bedövningen var lagd och det var dags för det jag var mest rädd för (att bedövningen inte skulle ta ordentligt) blev Kalle snurrig och fick gå ut och lägga sig på en brits i korridoren. Som tur var återhämtade han sig ganska snabbt och kom tillbaks innan det var dags för dem att börja skära. Operationen gick bra och jag kände inget som tur var, eller jag kände en hel del - men det gjorde inte ont. Det tog nog bara ca 5 minuter att få ut Albin och sedan kanske en halvtimme för dem att sy. Sedan kördes jag ut i ett uppvakningsrum, där jag blev så välövervakad att en maskin larmade när jag råkade hålla andan. Kalle och Albin fick vara med hela tiden och det kändes jättebra, då fick jag dessutom hålla Albin ordentligt för första gången (jag hade honom hos mig en stund på operationsbordet, men där var det väldigt trångt och jag såg knappt hur han såg ut.). Albin "knorrade" konstant den första timmen och blev därför noggrannt undersökt av barnläkare, som dock konstaterade att det inte var något fel på honom. När jag hade bevisat att jag kunde böja på benen (efter ca 2 timmar) fick vi åka upp till vårt rum på BB. När de började köra iväg min säng började jag såklart må jätteilla (åksjuk som jag är), så jag var glad att det inte var så långt att åka. Jag hämtade mig ganska snabbt och kunde äta middag på kvällen sedan.

Albin var inte lika haj på det där med att äta som Nora var och först fattade han inte alls hur han skulle göra. Fösta natten låg han mest bara och kräktes fostervatten hela tiden, men sen började han fatta det där med mat och åt i princip oavbrutet hela andra dygnet (tyvärr fanns det inte så mycket mat för honom att få då förstås). Jag hade trott att jag skulle vilja/behöva vara kvar ganska länge på BB efter snittet, men redan på onsdagen kände jag mig sugen på att åka hem, så på torsdagen gjorde vi slag i saken och såg till att bli utskrivna, så åkte vi hem på kvällen sen. (Min mamma var ändå här och barnvaktade Nora, så jag räknade med bra markservice ;-). )

Albin är en väldigt trött bebis som mest bara sover än så länge. När vi var tillbaks på BB för återbesök så han skulle bli utskriven hade han gått ner lite för mycket i vikt sen födseln, så vi blev tillsagda att åka hem och få i honom mat lite oftare och sen komma tillbaks och väga igen nästa dag. Om han då hade gått upp var allt OK. Det hela kändes ganska jobbigt eftersom vi fick så kort tid på oss. Som tur var råkade han vara extremt hungrig just den dan och åt mer eller mindre konstant hela dan, så han klarade invägningen och idag när vi vägde honom igen hade han gått upp ytterligare. Snart är han nog tillbaks på födelsevikten ;-). Själv hade jag oturen att få mjölkstockning mitt i alltihop, men eftersom det sammanföll med att han ville äta hela dan, så gick det snabbt över.

Jag tycker att det är väldigt stor skillnad att ha fått barn nummer 2. Med Nora blev det inte någon vardag förrän Kalle började jobba igen (och knappt då heller), och den här gången blev det vardag igen redan efter några dagar. Får väl se hur det blir när Albin börjar vara vaken mer, men Nora måste ju få mat, gå till dagis och gå ut och leka, så det blir inte så mycket tid över till att sitta och mysa med bebisen. Nätterna blir lite jobbiga eftersom Nora brukar vakna åtminstone en gång per natt och Albin vaknar och vill äta varannan timme. En natt provade vi att ha Nora i vår säng och då höll hon igång i ca 2 timmar innan hon somnade och efter det vaknade Albin... Då var det bra trögt på morgonen sen.

Namn på prinskorven

Efter mycket funderande har vi slutligen lyckats bestämma namn på prinskorven. Det är mycket man ska ta hänsyn till; hur upptaget det är i bekantskapskretsen, hur vanligt det är, hur det passar med efternamn etc etc. Det finns forum där dessa frågor diskuteras till förbannelse. Till slut lyckades vi bestämma oss. Det blev: Albin Vide Almqvist med Albin som tilltalsnamn.

Lite fler bilder

Vår, fortfarande namnlösa, lille son verkar vara en riktigt tröttis. Det har han väl efter far sin antar jag... Han sover igenom större delen av dagen, med korta pauser för att äta (mat som han dessutom somnar ifrån). Så länge han också tänker sova hyfsat på natten så är det väl ok (ett tag i alla fall, det kan ju bli tråkigt om han bara fortsätter sova jämt när han blir större).

Med två barn går dagarna ruskigt fort. Ska försöka skriva lite mer snart, men nu är det dags för lite god (?) sömn... Lite fler bilder kan jag i alla fall bjuda på!

Nora vill gärna pussa lillebror

Prinskorven

Igår, den 10 mars klockan 13.53 föddes prinskorven. Det blev en pojke (tur eftersom Nora hela tiden varit inne på lillebror när man frågat) på 54 cm och 3760 gram.

Här är lite bilder (i omvänd kronologisk ordning av okänd anledning)

Det närmar sig...

Nu är det verkligen inte lång tid kvar innan bebisen kommer. Det känns konstigt att veta att senast tisdag i nästa vecka kommer vi att ha en liten bebis (om allt går som det ska). Idag blir sista gången på ett tag som jag hämtar på dagis.

Man kan säga att informationen om snittet har varit minst sagt bristfällig. Vi vet att vi har en tid på måndag klockan ett när vi ska få träffa personalen som ska utföra ingreppet, men vi vet inte var någonstans. Enligt vår barnmorska skulle vi få ett brev hem en vecka innan med information, men det har vi inte sett något av. Får väl se om det dyker upp något i veckan, annars får man väl hoppas att det inte är något man behöver veta innan det är dags. Så får vi väl ringa och fråga vart vi ska på måndag.

Har invigt vår nya vagn också och jag är ganska nöjd än så länge. Nu har jag bara testat den som singelvagn än och som sådan funkar den utmärkt, ska bli intressant att se hur det blir med ett barn till i. Det enda jag är riktigt missnöjd med är regnskyddet. Det är gigantiskt, stelt och jättestort även när man har vikt ihop det. Har just nu ingen aning om hur man ska lyckas ha med sig det med båda barnen i vagnen och helst åtminstone lite plats kvar i varukorgen. Får väl se om vi kommer på någon smart lösning, eller om det helt enkelt kanske skulle funka att använda vårt gamla regnskydd istället...

Har bytt upp oss från vår tunga klumpiga Ullared-skötväska nu också. Den fick helt enkelt inte plats på nya vagnen. Tyvärr innebar det en väska som var en sådär 4 gånger dyrare än den förra, så nu hoppas jag verkligen att den är bra ;-).

Får väl se om vi får till något mer inlägg innan det är dags, annars kanske det kommer finnas bilder på nya familjemedlemmen nästa gång det skrivs något här ;-).