Disputation

Jaha, så var man äntligen klar nu då. Nora var en partyprinsessa och höll igång värre - speciellt när hon blev mutad med kex. Dagen efter var det lite bakslag och svårt att få henne att somna igen, men idag gick det bättre. Det är ett par tänder på gång igen nu också, så det kan ju vara en bidragande orsak.

Det är ett hårt festschema den närmaste tiden. De 3 närmaste helgerna är det också fest. Hur ska vi klara det undrar vi? Känner oss lite för gamla och trötta ;-). Ja, ja, roligt ska det bli i alla fall.

Återkommer med bilder (hmm, vi har inte några kort alls från disputationsdagen: Passar på att göra en allmän efterlysning, kort - någon?).

Tack alla gäster också - jag hade hur roligt som helst!

Makaronmonster

Dagen efter att vi kom hem från England blev Nora sjuk. Förkyld, lite febrig och framför allt klart rubbade ät- och sovrutiner. Vårat matmonster vägrade plötsligt mat. Det som gick an att få ned var då hon fick plocka maten själv. Efter en lunch där vi ätit makaroner hamnade Nora på bordet och gick lös på makaronkastrullen. Plötsligt var matlusten där igen - hon fullkomligt mejade in makaroner i munnen och svalde utan att tugga. Efter ett ta var vi tungen att begränsa makaronintaget så att det inte skulle bli en överdos...





Matlusten var borta så länge att vi började tro att det var permanenta problem, dvs att vi fortsättningsvis skulle vara tvungen att låta henne äta själv - och hon är inte jättebra på det... Men plötsligt en dag var allt som vanligt igen och nu flyger munnen upp så fort hon tror att hon ser en sked eller en matbit. Matmonstret är tillbaka!

Cambridge

Här händer saker med blixtens hastighet! För bara dryga 2 veckor sen kom vi hem från Cambridge och redan nu kan vi publicera fina bilder från resan... Cambridge var en mycket trevlig stad, inte helt olik Uppsala (fast brittisk förstås). Som Ylva redan skrivit hade vi en fantastiskt lyxig vecka hos Ann-Charlott och Jesper. Våren hade kommit väldigt mycket längre än i Sverige och vädret var oftast soligt och vackert.

Matbakslag

Från att ha varit världens glupskaste har Nora nu helt plötsligt blivit kinkig med mat. Först trodde vi helt enkelt att det var för att hon var sjuk, men nu verkar hon misstänkt frisk och vill ändå inte äta. Om hon inte får pilla själv med maten vill säga - då kan det åka ner ett par (eller 50) makaroner av bara farten (återkommer med bildbevis).

Senaste teorin är att hon har börjat upptäcka att det går att äta själv, samt att hon även har noterat att vi inte alltid äter samma mat som hon. Det är ganska mycket 'kan själv'-mentalitet. Får väl se hur det utvecklar sig. Förmodligen har vi varit för nöjda med hennes matvanor hittills ;-).

Har varit i England en vecka och resandet gick utmärkt. Nora äääälskar uppmärksamhet och på tåg och flyg finns det alltid någon hon kan flirta med. Cambridge var toppen, vi blev ganska sugna på att flytta söderut eftersom det snöade när vi åkte hemifrån. Hade det hur lyxigt som helst hos Ann-Charlott och Jesper som vi hälsade på; rum med eget badrum, god mat och vin varje kväll, en daglig publunch, och en massa Wii. Och jag hade lämnat in avhandlingen och behövde inte oroa mig för nåt. Nu har jag börjat oroa mig för att lyckas få till en fest, undrar när jag ska börja fundera på själva disputationen...

Lite mindre stressad

Nu ska jag snart lämna in avhandlingen för tryck. Har lämnat in för att få omvandlat till pdf nu och väntar på att den ska dyka upp. Känner mig lite mindre stressad nu i alla fall. Det har varit lite väl mycket jobb på sistone och just nu känns det som om jag inte hade klarat en dag till. (Men det hade jag såklart.)

Det blev inte några inlägg skrivna som jag hade trott. Inläggen kanske kommer hagla när jag blir arbetslös istället.

Bananjunkie

När jag gick i högstadiet gick det rykten om att man kunde röka bananskal (insidan av dem tror jag) för någon slags hallucinerande effekt. Det låg väl knappast någon sanning i detta (eller? Jag testade aldrig...) men jag har nu upptäckt att det är möjligt att bli bananjunkie ändå. Nora har lärt sig peka på saker hon vill ha (ibland praktiskt, ibland jobbigt). Hon vill ha banan! Pekandet kommer med ljudeffekter. Det spelar ingen roll om hon precis ätit - hon låter lika desperat efter banan ändå. Det hjälper heller inte om hon får en bananbit för hon fortsätter tiggandet (hon är ibland rätt lik en ouppfostrad hund som tigger vid bordet) med banabiten i munnen. Att tugga ur innan nästa bit är inte nåt för henne. Nåja, hon är en väldigt söt bananjunkie trots allt...

Allsvensk premiär

I söndags sparkade allsvenskan igång och det blev en minst sagt händelserik dag för allas vårt favoritlag (GAIS alltså för er som aldrig sett en fotboll). Två timmar före matchstart såldes Marcus Halsti till Malmö! Anmärkningsvärt inte bara med tanke på att han skulle spelat i startelvan två timmar senare utan också för att han var ett av nyförvärven inför säsongen! Han kom alltså i vintras, försäsongstränade och spelade några träningsmatcher och lämnar sen klubben! Ekonomiskt sett en lysande affär - han kom gratis, är här två månader och säljs till rika Real Malmö för ryktesvis 7-8 miljoner. Sportsligt sett tråkigt då det kändes som en grymt intressant framtidsback. 23 år och på gränsen till finska landslaget. Men så är det - Money talks! GAIS har inte de ekonomiska musklerna att motstå såna bud - inte än så länge i alla fall...

Nåja, i matchen mot Elfsborg, som jag och Nora avnjöt hemma i vardagsrummet, fick istället ett annat nyförvärv, Björn Andersson, kliva in på Halstis plats och han var också en av GAIS bästa under matchen. Det gjorde det lite lättare att smälta försäljningen. GAIS började lysande och dominerade första halvtimman. Kunde mycket väl blivit både ett och två noll där med lite mer skärpa och flyt i avsluten. Efter detta kom ellos in i matchen. Första halvlek var faktiskt ganska välspelad och inte alls så dålig som premiärer ofta har en tendens att vara. I andra blev dock spelet sämre. Minst dåliga i andra halvlek var ellos. Precis som spelarna tröttnade även Nora under andra halvlek och somnade efter ungefär 60 minuter av matchen. Elfsborg gjorde 1-0 i 83:e och man började ana hur det skulle sluta. J-t typiskt GAIS tänkte jag; svårt att förvalta spelmässiga övertag i målmässiga övertag och istället tappa matchen i slutet. Knappt hade jag svurit färdigt innan lagkaptenen Fredrik Lundgren tryckte in 1-1 i 89:e minuten. Jubel framför TV:n som sånär väckte min sovande lilla gris. En poäng i premiären mot en av guldfavoriterna är klart godkänt och första halvtimmans spel lovade gott inför framtiden.