Hopp för framtiden!

Det finns hopp för Sverige! I opinionsundersökningen som publiceras i dagens DN får Kd 3,0% - En bra bit från 4%-spärren. Det gör mig glad och ger mig hopp för framtiden - Nora kanske inte behöver växa upp i ett land där ett litet extremistparti sitter i regeringen och lyckas trycka igenom det ena korkade bakåtsträvande förslaget efter det andra. Tyvärr är det 2,5 år till nästa val... Äh, idag firar vi ändå!

Äntligen

...dags för åtminstone ett kort inlägg. Det var pinsamt länge sedan sist.

Det senaste är att jag har varit hemma en hel vecka alldeles själv. Skönt - men oj, vad jag saknade Nora (OK, Kalle lite också). Trodde att jag skulle vara jätteambitiös och passa på att hitta på roliga saker och träffa en massa folk, men det visade sig att det jag hade allra mest lust att göra var att vara hemma för mig själv i lägenheten och njuta av att vara - själv. Det var såååå roligt när Kalle och Nora kom hem igen, även om det hade varit kul med lite mer entusiasm från Noras sida, tror inte att hon hade saknat mig för fem öre.

Nora har fått en ny favoritaktivitet också: CD-hyllan. Hon river ut så många skivor hon når och sitter sedan i ett berg med CD skivor som hon plockar med och biter på. Annars är pocketböcker och avhandlingar roliga - Marikas är speciellt populär, tror att det är de starka färgerna som attraherar.

Får bli ett kort inlägg eftersom jag är på jobbet. Kommer sitta en massa framför datorn nu när jag håller på och skriver på min avhandling, så det kanske kan bli lite tätare mellan inläggen igen nu iaf.

Utvecklingsskutt

Det här inlägget började jag skriva på för två veckor sen, men det blev inte riktigt klart. Sen åkte jag och Nora till Sveriges framsida och solade oss i vårsolen, men nu (när jag såg att Ylva skrev) börjar det kanske bli dags för en publikation...


Det är ännu inte helt fastlagt att Noras utvecklingsskutt under januari helt och hållet beror på att det är jag som tagit över föräldraledigheten, men jag tycker ändå att mycket tyder på detta. Det är anmärkningsvärda framgångar sedan årsskiftet! Hon har gått från att stanna där man lämnar henne till att krypa iväg så att hon definitivt inte stannar där man lämnar henne. Hon kan nu krypa i ett högt tempo och hon tillryggalägger långa sträckor (5-10 m, sen tar lägenheten slut). Hon har fått sin 3:e och 4:e tand och ler ofta så att man kan se alla hennes tänder. Det verkar för övrigt som att hon har ett ganska svårt underbett... Tidigare ställde hon sig upp om man höll fram fingrarna till henne, men nu krävs det inte så mycket. Om man bara lägger sig på golvet så klättrar hon runt på en och ställer sig mot ett ben eller liknande. Hon ställer sig också upp i spjälsängen, i TV-soffan och från golvet mot soffan. Hon har inte riktigt fattat att det går bra att ställa sig mot stol- och bordsben, men jag tror det lossnar snart. Hennes nya mobilitet gör att hon knappt är stilla en sekund!

Talmässigt talar hon fortfarande enbart Urdu, vilket är svårt för oss att förstå. Jag har funderat på att annonsera efter en indisk tolk, men tror att det löser sig snart när hon börjar översätta till ett språk vi förstår. Vi måste glömt kryssa i rutan för "svensktalande" i kravspecen...

Dessutom har hon gått in i en fas där hon är väldigt "pappig". Detta märktes inte minst när vi hälsade på släkten på västkusten. Nora började (ofta) gråta så fort någon annan än jag höll henne och golvet var inte alls lika mysigt som pappas knä. Ibland glömde hon bort mig och var nöjd en stund, men så fort hon fick syn på mig kom hon ihåg vem det är som styr hennes värld och började gråta igen tills jag tog upp henne. Silly sausage!

Avslutningsvis några bilder (dock ej från västkusten där jag, trots att kameran var med lyckades med konststycket att inte ta några bilder...):

Föräldragruppsfika: Pearl med dottern Tilda

Föräldragruppsfika: Kerstin med dottern Vega, samt såklart vår lilla linslus.

Bokmal!

Kul att leka med klossar (dock mest destruktivt beteende hittills).

Nora är ganska vig och lägger rätt ofta upp ena foten lite glassigt på bordet när hon äter...
Måste vara farsarvet...